I brist på snö

Ni som känner mig vet att jag flyttade upp till Abisko för att göra något som jag verkligen brinner för... Åka skidor!
Men för att åka skidor behövs det snö och snö är något lapplandsfjällen inte har blivit välsignade med... än.
Hör att hela vårat avlånga land är täkt utav det vita guldet, men här uppe där man tror att det skall finnas så finns det inget... zipp, nada, nothing.
Är inne på yr.no för att kolla vädret 10 gånger om dagen men det ser inte ljust ut, fortsatt kyla och ingen nederbörd...

Så vad gör man då i brist på snö? Ligger i fosterställning och gråter? Fördjupa sig i stora skönlitterära verk? börjar virka? Nej man åker långfärdsskridskor!
Efter att ha Promenerat med Semlan ner till träsket igår så kunde jag konstatera att isen inte alls såg så pjåkig ut.
Så idag Trotsade jag och min vapendragare Calle kylan (-21) och tog med oss Semlan ner till träsket för lite skridskoåkning.
Väl ute på träsket kände vi att vinden verkligen bet i och skridskoåkning i motvind inte alls var speciellt behagligt så vi ringde till Erik som var snäll nog att hämta oss i Björkliden, och med hämtning i Björkliden säkrad så vände vi, fick vinden i ryggen och helt plötsligt var det mycket trevligare.
Sträckan Abisko-Björkliden avverkades i en galen hastighet och väl framme så hängde vi lite vid silverfallet medan vi väntade på våran skjuts tillbaka till Abisko.

Nu dags att laga mat, lutar åt spagge med älgfärssås sen blir det en liten sammankomst med resten av personalen.

Pray for snow.
/Pär